Madde

Kvart i två var det dags att köra bilarna på tåget. Vi skulle upp på andra plan eftersom vi hade takbox på bilen. Brant som tusan var det och smalt, tur att jag slapp att göra det.
Vi hade bokat så att vi fick en egen kupé, kände inte riktigt för att dela med någon.


Nu ska vi bara försöka att få tiden att gå. Vi spelade spel, läste, ritade, tittade ut, tog kort och filmade.
Vid sex tiden gick vi och åt middag i resturangsvagnen. Fy för tusan vad DYRT det var. Jag tog en gulaschsoppa, barnen korv och mannen en pannbiff.

Vi nattade barnen vid tio. Alexandra låg nästöverst och Elias låg underst. Trots att det är varmt ute så har vi svinkallt i vår kupé. Fläkten bara sprutar ut kalluft och vi kan inte stänga av den. Vi hängde filtar runt barnens sängar så dom inte skulle ligga i drag och bli förkylda.
Vi stannade uppe en stund till och kollade på naturen som inte riktigt fanns, eller fanns gjorde den men det var inte vacker. Gud vad tråkigt det är i Tyskland, ser ut precis som hemma.
Nu skumpar vi vidare ut i natten.......

Det var inte lätt att sova på tåget. På vissa sträckor drog han på som bara den det kändes som han skulle köra av spåren.

Jag hade ställt klockan till väckning halv sju. Jag ville hinna filma naturen i Österrike. Såååå fint där var. Morgondimman låg över byarna nere i dalen. Bergstopparna hade fortfarande snö kvar.
Övriga familjen vaknade vid sju. Frukosten fick vi serverad i vår kupé. "Flygplanslåda". Bulle, smör, marmelad, ost, juice, oboy. Gott och uppskattat.Klockan åtta var vi framme i Villach.